Vi lär oss av situationen och förbereder oss för den, det kan hända igen-och sedan förhindrar vi det. Varför kan du inte begränsa en persons frihet? Hur väl utbildningen har effekt kan relateras till hur bra kunskapsbaspersonalen var före utbildningen. Det kan dock finnas personer med brister i miljön, justeringar eller resurser. Vilka kommunikationsstrategier använder människor?
Kan personen som spottar på dig berätta att du måste öka avståndet till personen? Första gången ett komplext beteende inträffar kan det vara svårt att hantera.
Om vi har en lågpresterande grund kan vi bygga med andra byggstenar, till exempel för lärande, beteendeförändring eller färdighetsträning. LSS stöder inte obligatorisk hjälp eller skydd av en person från hans vilja. Att ha ett lågt processrespons är mycket en förståelse för hur du svarar på situationer när du utmanas, och för självkontroll för att kontrollera din reaktion så att du kan stödja användaren samtidigt som du är på en bekväm nivå av bilaga.
Det är samma sak när vi inte kan förhindra ett svårt beteende eller situation - då försöker vi något annat. Signalerna måste tolkas ansvarsfullt. Men som utgångspunkt bör vi försöka infektera med lugn. Det talas mycket idag om ineffektiv behandling på låg nivå som en lösning på problem. Att begränsa en persons frihet är inte en lösning och kan inte finnas i arbetsbeskrivningen.
Ibland är kommunikationen enkel och tydlig, men om vi letar efter något komplicerat kan vi hoppa över det enkla. När en persons frihet är begränsad på grund av komplext beteende är det ett symptom att personen inte har tillgång till det stöd eller den anpassning som krävs för ett bra liv. Börja med att fråga hur och vad en person kommunicerar.
En kritik som Rebecka gärna svarar på. Socialstyrelsen har tydliga uppgifter om att denna typ av begränsning eller skyddsåtgärd inte är tillåten. Vi måste hantera detta så gott vi kan, men sedan kommer ett bra jobb. Eller kanske en person rapporterar att han är orolig för mycket saliv i munnen? För att försöka förstå, hitta åtgärder och förebygga. Jag tror inte att det finns människor utan hopp, där restriktiva åtgärder är den enda vägen ut.
Invändningar mot lågprocessresponsen som ett tillvägagångssätt har det orsakat missförstånd och skepsis om effektiviteten av lågstörningsresponsen. Vi hittar inte alltid stöd direkt, och om en persons frihet är begränsad bör den vara väl dokumenterad med en plan för vad du försökte och hur den genomfördes, samt hur du kan minska begränsningen med målet att den ska sluta.
Första gången vi gör det bästa vi kan - andra gången, när vi är redo, när eleven inte kan absorbera inlärningsmetoden, försöker vi en annan metod. Inskränkningar i friheten ska rapporteras i enlighet med Lex Sarah och utredas, och eventuellt skickas för vård-och omsorgskontroller. Finns det ett svar på allt? Ibland kan en person ha så kraftfullt komplext beteende att det är svårt för personalen att se hur man kan ge stöd utan att begränsa personen, till exempel ge bort en person som försöker springa ut på vägen eller skriva ner en person i ordning så att det inte skadar andra.